EMMA

SPE09A, vad skulle jag utan er va?

Många minnen har vi tillsammans skapat,

David, Milton och Tom har jag ofta hatat.

Men även omogna pojkar växer upp,

Och ni är nu en omtyckt trupp.

Denna klass är inte som alla andra,

Det är många som till den vill vandra.

Tingting och Chamai har från andra länder fått fara,

För att med denna klass vara.
Tingting, du är en härlig tjej.
Man är alltid himla glad omkring dig!

Carro och Johanna är två roliga tjejer,

Med er händer det alltid knasiga grejer.
I trean har vi umgåtts mer och mer,
Och i era ansikten man ofta leenden ser.
Ni pratar först och tänker sedan,

Och vi nära vänner blivit redan.

På skolarbete har lärarna inte snålat,

Men det har SPE09A ändå ”tålat”.

Vi har kämpat in i det sista,

Synd för de stackars lärare som nu oss får mista.

Jenny och Natalie, jag vet att ni i skolan gör ert bästa,

Men ikväll ska vi släppa loss och festa!

Grabbar, alla dessa smeknamn ni varandra ger,

Dom tycks bara bli fler och fler.

Som Ådran, och Räven: ja, vi andra har många gånger hört er skratta,

Utan att riktigt varför fatta.

Therese, vi vet alla vad man dig närmst om hjärtat finner,

Ja, om Lohärad du minst tre gånger om dagen prata hinner.

Snart är det slut på tre år av ironiska pikar från min sida,

Nu ska du inte längre behöva lida.

Men, jag vill att du ska veta:

Det är så otroligt kul att dig reta!

Många diskussioner med lärarna har vi fått höra,

Men han gör det nog mest för att störa.

Anton, vilken argumenterande kille,

Ja, faktiskt ett riktigt geografisnille.

Sedan första skoldagen har du vid min sida funnits,

Även vid svåra tider då många tårar runnits.

Men snart är skolan slut Johanna,

Vi har längre ingen orsak att kvar stanna.

Du, min bästa vän,

Let’s dra till Norge och leta män!

Betygen är ännu inte satta,

Så den som är smart kan nog fatta,

Att några dagar till har man chansen att lärarna muta,

Sen är det dags för oss att sluta.

Åsa alltid ett leende på läpparna har,

Ja, du är ju alldeles för rar.

Men söta, rara, lilla flicka,

Snart kommer nog din fyllehicka.

Nyllet och Björk ni från Hallsta är,

Men det tyvärr på skolan tär.

Att bussar kan vara svåra att passa,

Det har vi märkt en himla massa.

Kajsa, vem vet vad som i framtiden händer?

Du kommer säkert besöka en massa länder.

För USA är du väl fortfarande på?

Vi som på Au Pair-möten skulle gå.

Kim och Broman ni är snälla,

Och ikväll ska ni i er alkohol hälla.

Men ta det lugnt för guds skull grabbar,

Så blir det nog inte så många tabbar.

Daniel, Vincent, Emelie och Svecke,

Ville också vara med på denna fekke.

De kom senare in i klassen än oss andra,

Men jag kan er inte klandra.

Klart man i denna härliga klass vill börja,

Men nu är det tyvärr dags för oss att sörja.

För snart springer vi genom dörren ut,

Och dessa tre år tillsammans tar slut.

Höj nu era glas för snart ska vi ta en skål,

Och kanske kommer det en liten tår.

Men fira hela natten lång ska vi göra,

Ja, nu är det bara tuta och köra!

Skål!

För exakt 1000 dagar sedan började jag på gymnasiet. Det var en ny skola i en ny stad, ny klass och nya lärare. Jag var lite smått nervös, men som tur var hade jag med mig finaste Johanna och Sofie.

Jag kommer ihåg att vi fick sitta i aulan och bli indelade i två olika klasser. Jag och Johanna hamnade i samma, Sofie i parallellklassen. Vi blev besvikna och Sofie fixade direkt papper om förflyttning till vår klass. Men hon blev rådd att stanna i sin klass ett tag och känna efter. Det gjorde hon, och blev kvar.

Jag kommer även ihåg hur otroligt dryga jag och Johanna var mot de andra tjejerna i vår klass, nästan, ja NÄSTAN, så att jag tycker synd om dem, haha.

Vi startade upp skolan med ett temaarbete – tema Roslagen. Vi åkte till Finsta där man finner (hehe) Heliga Birgittas bönegrotta och en massa annat tillhörande henne. Det var mitt första grupparbete på gymnasiet och när redovisningen skulle göras var jag så otroligt nervös. Men, sedan dess har vi hunnit med otroligt många redovisningar; nu är det nästan lätt som en plätt.

I alla fall, jag och Johanna började umgås med Jenny. Nu hade jag hittat mig en ny trio – istället för mupp 1 & 2 som båda hade börjat gymnasiet i Stockholm respektive Uppsala. Jag höll kontakten bra med dem, men efter ett tag blev samtalen allt färre och kortare. Men det betydde inte att vi inte fortsatte att vara vänner, nej, vi bevisade bara att vår vänskap är otroligt stark. För när vi väl träffades någon helg då och då var allt precis som vanligt.

Jag träffade på nya vänner. Vänner från klassen. Jag började umgås mer och mer med Kajsa och vi blev väldigt bra vänner. Vi började umgås på fritiden, där jag även lärde känna hennes syster Lisa.

Ettan flöt på, vi åkte på studiebesök, lärde känna det nya skolupplägget (nu var det kurser och dessa hade man inte tre år på sig att fixa betyget), lärde känna lärarna och sedan kom ett efterlängtat sommarlov. Jag var inte med på avslutningen då jag hade farit min kos ned till staterna. Men sommarlovet flög förbi och sedan var det dags att börja i tvåan.

Till tvåan kom jag tillbaka med ett avkapat hår och kramade om alla fina tjejer igen. Hade faktiskt saknat alla, eller i alla fall de flesta, söta töser under sommaren. I skolan fortsatte pluggandet, nu hade man vant sig med upplägget och de nya lärarna. Vi hade mysiga utflykter i båtar på idrotten, vi gjorde teatrar/filmer på engelska tillsammans med parallellklassen, folk började ta körkort och ett besök till McDonald’s då och då var givet.

Någon gång i oktober hade vi tjejer i klassen (i alla fall de som kunde) en filmkväll tillsammans. Vi åt först mat tillsammans innan vi åkte hem till Frida för att titta på både skräck och komedi. Det var en mycket mysig kväll må jag säga och Tingting satt fastklistrad runt min arm under hela skräckfilmen, haha

Jag åkte till Spanien en vecka med tjejer jag nästan aldrig hade pratat med förut. Även där skaffade jag mig fler, nya vänner och dessutom ökade mitt spanska ordförråd.

I slutet av tvåan var det mycket trassel med tjejerna i klassen, bråk hit och dit och många sårade känslor. Ett sommarlov var mer än välkommet på många håll och vi alla gick skilda vägar under ett par månader.

Trean började ändå helt okej, men det var bara att ta sig ann skolarbetet på en gång! Jag kommer ihåg att hösten var en jobbig period men vem visste att vintermånaderna kunde bli ännu jobbigare? Usch, vad otroligt less jag var på skolan. Pluggade inte till prov, fick inte de betyg jag vet att jag kunde få osv. Men som tur var tog jag mig i kragen på våren och såg till att höja mitt betyg i ämnena och jag hamnade på rätt bana igen.

Men trean har varit så mycket mer än bara plugg. Vi startade upp UF-företag, jag lärde känna flera ”nya” personer, både i min klass och i min parallellklass; jag fick ännu fler nya vänner. Alexandra, Matilda, Åsa, Caroline, Johanna, Therese – ja, listan kan göras lång.

Jag började även softa mer i skolan, vilket kanske inte alltid är något positivt, men jag tror det mest berodde på att jag blev riktigt bekväm. Med skolan, klassen, lärarna… Ja, med allt.

Att se tillbaka på tiden från ettan och jämföra den med hur det är nu är helt sjukt. Jag själv har utvecklats något otroligt och verkligen vidgat mina vyer. Jag har lärt känna så många nya, härliga personer och jag har verkligen vuxit som person.

Jag har varit med om så många saker dessa tre år, det är ju omöjligt att skriva ned allt. Nu när jag ser tillbaka på tiden är jag så tacksam för allt. För allt jag har tvingats lära mig, för alla hemska presentationer jag tvingats göra (som inte alls är hemska nu), för alla nya, härliga människor jag har fått lära känna.

Att tre år kunde gå så fort, det hade jag ingen aning om. Om 23 dagar tar jag studenten. DET är helt jävla insane. Tiden har bara flugit förbi och snart är allt slut. Eller, början på något nytt.

ADIOS AMIGOS, ha ett bra liv!

Puss och kram.