MITT TAL TILL KLASSEN

Igår på middagen med klassen (+ parallellklassen) höll jag ett tal till min klass. Såhär löd det:

SPE09A, vad skulle jag utan er va?

 

Många minnen har vi tillsammans skapat,

David, Milton och Tom har jag ofta hatat.

Men även omogna pojkar växer upp,

Och ni är nu en omtyckt trupp.

 

Denna klass är inte som alla andra,

Det är många som till den vill vandra.

Tingting och Chamai har från andra länder fått fara,

För att med denna klass vara.
Tingting, du är en härlig tjej.
Man är alltid himla glad omkring dig!

 

Carro och Johanna är två roliga tjejer,

Med er händer det alltid knasiga grejer.
I trean har vi umgåtts mer och mer,
Och i era ansikten man ofta leenden ser.
Ni pratar först och tänker sedan,

Och vi nära vänner blivit redan.

 

På skolarbete har lärarna inte snålat,

Men det har SPE09A ändå ”tålat”.

Vi har kämpat in i det sista,

Synd för de stackars lärare som nu oss får mista.

 

Jenny och Natalie, jag vet att ni i skolan gör ert bästa,

Men ikväll ska vi släppa loss och festa!

 

Grabbar, alla dessa smeknamn ni varandra ger,

Dom tycks bara bli fler och fler.

Som Ådran, och Räven: ja, vi andra har många gånger hört er skratta,

Utan att riktigt varför fatta.

 

Therese, vi vet alla vad man dig närmst om hjärtat finner,

Ja, om Lohärad du minst tre gånger om dagen prata hinner.

Snart är det slut på tre år av ironiska pikar från min sida,

Nu ska du inte längre behöva lida.

Men, jag vill att du ska veta:

Det är så otroligt kul att dig reta!

 

Många diskussioner med lärarna har vi fått höra,

Men han gör det nog mest för att störa.

Anton, vilken argumenterande kille,

Ja, faktiskt ett riktigt geografisnille.

 

Sedan första skoldagen har du vid min sida funnits,

Även vid svåra tider då många tårar runnits.

Men snart är skolan slut Johanna,

Vi har längre ingen orsak att kvar stanna.

Du, min bästa vän,

Let’s dra till Norge och leta män!

 

Betygen är ännu inte satta,

Så den som är smart kan nog fatta,

Att några dagar till har man chansen att lärarna muta,

Sen är det dags för oss att sluta.

 

Åsa alltid ett leende på läpparna har,

Ja, du är ju alldeles för rar.

Men söta, rara, lilla flicka,

Snart kommer nog din fyllehicka.

 

Nyllet och Björk ni från Hallsta är,

Men det tyvärr på skolan tär.

Att bussar kan vara svåra att passa,

Det har vi märkt en himla massa.

 

Kajsa, vem vet vad som i framtiden händer?

Du kommer säkert besöka en massa länder.

För USA är du väl fortfarande på?

Vi som på Au Pair-möten skulle gå.

 

Kim och Broman ni är snälla,

Och ikväll ska ni i er alkohol hälla.

Men ta det lugnt för guds skull grabbar,

Så blir det nog inte så många tabbar.

 

Daniel, Vincent, Emelie och Svecke,

Ville också vara med på denna fekke.

De kom senare in i klassen än oss andra,

Men jag kan er inte klandra.

Klart man i denna härliga klass vill börja,

Men nu är det tyvärr dags för oss att sörja.

För snart springer vi genom dörren ut,

Och dessa tre år tillsammans tar slut.

Höj nu era glas för snart ska vi ta en skål,

Och kanske kommer det en liten tår.

Men fira hela natten lång ska vi göra,

Ja, nu är det bara tuta och köra!

 

Skål!


Kommentarer
Postat av: moster Carina

Vad bra, man blir rörd!

2012-05-17 @ 23:18:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0